Tisdag

Idag var jag på avstämningsmöte med läkare, FK & AF.Har gått o varit nervös/orolig över det ett tag för vad de skulle säga, det räcker ju bara att läkaren säger att jag ev skulle klara nåt sorts jobb så är det kört med försäkringskassan sen!

Men mötet gick rätt så bra, började med lite småprat och sen berättade jag lite hur jag har det o min smärta i ryggen osv för handläggaren från AF, då hon inte visste så mkt om mig.

Läkaren sa till FK att hon har svårt att se att jag nånsin kommer klara att jobba igen.
Handläggaren på AF sa även hon att det inte var rimligt att jag skulle jobba med mina besvär och hon trodde inte ens att det finns nåt sorts jobb som jag skulle kunna klara med mina besvär.
Jag blev lättad av att höra att både läkare och AF var på min sida och inte ställer till med nåt krångel med arbetsprövningar osv.
22/1 2013 är min sista dag med sjukpenning, den 23/1 skrivs jag in på arbetsförmedlingen i arbetslivsintroduktion för långtidssjukskrivna som blivit utförsäkrade.
Men det var anpassat efter personen/deltagaren och i mitt fall så var det mest troligt att handläggaren från AF och jag endast har lite mailkontakt 1-2gånger i månaden, sa hon.
Innan mötet så fattade jag på FK att det var arbetsprövning som gällde under de där månaderna på AF, så även det var en lättnad att höra..
Sen efter 3månader (87dagar) så kan jag ansöka om ny period med sjukpenning.
Eller så kan jag ansöka om sjukersättning/sjukpension, om inte ortopeden i Uppsala kan utföra nåt mirakel för min rygg så den läker o blir bättre!
Fk sa att det inte var någon ide att ansöka om sjukersättning nu, då lär det troligtvis bli avslag.
Söker jag efter att ha varit på AF i 3månader så är det mer troligt att ansökan blir godkänd.
Sen kan man ju tycka att det är lite konstigt att det är större chans att bli godkänd efter 3månader inskriven på AF där man varit hemma hela tiden och endast haft mailkontakt nångång i månaden med handläggaren på AF. Det borde ju inte göra någon skillnad egentligen, min smärta är ju likadan både innan och efter. Men FK har sina konstiga regler…

Men man vet ju inte än, vad som helst kan hända...
Fast om inte akademiska kan göra nåt mirakel för min rygg så verkar det luta åt sjukpension i resten av livet... känns ju jättekul för en 32åring......
Har fan ingen lust att ligga isolerad hemma utan nåt socialt liv o dålig inkomst...
Har inte ens haft pengar till mat denna månad o blir samma nästa..
varit tvungen o handla lite på kredit för o få mat i magen och kommer bli samma nästa månad.
Orsaken är mina läkemedel!
förra högkostnadesperioden på 1år hämtade jag ut läkemedel för ett värde av drygt 15 000kr.
Det brukar vara jäkligt kärvt som det är normalt, har typ 1000kr att leva på varje månad efter räkningarna är betalda. Det ska räcka till mat till mig o barnen, blöjor osv, kan aldrig köpa nånting jag vill ha, eller nya kläder till mig o barnen osv. Finns inga pengar till det, är tillräckligt svårt att få ihop till mat….
Högkostnadsperioden för läkemedlen tog slut  förra månaden, så börja ju om från 0kr på mina läkemedel, nu har de ju även höjt gränsen några hundra läste jag..
I börjande av månaden hämtade jag ut smärtstillande, försvann drygt 500kr,  idag hämtade jag fler läkemedel och försvann drygt 300kr. Fredag måste jag hämta ut några andra läkemedel och det kommer nog också gå på runt 500kr..
Det blir inga pengar kvar till mat..
Tycker inte om att handla på kredit, men ibland så måste man tyvärr. Behöver ju mat för att kunna leva. Men är många dagar som jag knappt äter nåt förutom ett par smörgåsar, men känns ju skillnad mot de dagar jag äter mat. Får ofta grym huvudvärk osv när jag ätit dåligt….

Är trött på att inte ha något socialt liv….
Är väldigt sällan jag får besök, träffar iaf barnen och mitt ex varje dag, men mamma, pappa och syrran träffar jag inte så ofta. Gör ont för mig att åka till dom och de kommer sällan till mig....